"Don’t depend to much on anyone in this world. Because even your shadow leaves you when you’re in darkness."

Jag orkar inte mer. I'm done. Jag är inte värd något, inget att ha. Jag vill inte ha det såhär, men tydligen så är det såhär det är. Jag får ta det. Bloggen lär inte komma tillbaka på ett tag. Har inga kvar som vill ha mig, varför ska jag då stanna om ingen annan gör det? Man når sin gräns. I'm done. Bye. (Visst, säg att jag är omogen och så vidare. Jag har levt ett liv som du inte har nån aning om så jag reagerar på ett vistt sätt. I dina ögon kanske det är överdrivet medan det i mina är helt naturligt. I don't fucking care, så stfu.)

Jag kan inte förstå vad du går igenom, för jag vet inte. Jag kan inte känna vad du känner, jag kan inte tänka som du tänker.
Du är inte omogen för att du inte orkar, snarare mogen för att du vågar säga ifrån.
Man orkar inte hur länge som helst, som du säger, alla har en gräns, sen behöver de vila.

Jag finns här, tänker inte nöta på om det för jag har sagt det förut.
Ta hand om dig kära Sal! <3