Jag känner att det är dags att ta nya tag när det gäller både bloggen och gamla vänner. Det är dags att ta tjuren vid hornen och börja om på nytt. Därför har jag bestämt mig för att äntligen börja blogga igen lite smått. Men det kommer jag inte göra på denna blog, utan på min nya, lightbridge.blogg.se. Jag vet, väldigt orginellt och ovanligt att döpa sin blogg till sitt efternamn. Men jag tyker att det är så fint och nu är det lite kortare att skriva också! Hoppas att jag kan bygga upp bloggen igen till vad den en gång var och att ni läsare vill komma tillbaka! Vi får se hur detta slutar, men jag hoppas på att det kommer bli bra. Så detta blir mitt sista inlägg här, på sallylightbridge.blogg.se. tack för denna tid och välkommna till LIGHTBRIDGE.BLOGG.SE! :D

Jag har länge funderat på att skriva detta. Dock har jag inte kommit på hur jag ska skriva det. Så därför har det tagit lång tid att samla allt jag länge velat säga och få ner det i ett inlägg till bloggen. Detta skriver jag endast för att få ut alla känslor och tankar jag har innom mig och eftersom att detta ändå är SSO-relaterat tycker jag att det passar bra att skriva ut detta här. Jag har ju varit borta en längre tid och som det ser ut nu kommer jag inte komma tillbaka på ett tag, men jag planerar att börja blogga igen om någon månad när det inte är så mycket i skolan. Bloggen betyder otroligt mycket för mig. Jag har lagt ner många timmar på design och kodning så det skulle kännas fel att ta bort den.

 

Samtidigt som bloggen har gett mig så otroligt mycket har den också förstört en hel del. Eller det är iallafall så det känns. Att dömma en människa utifrån hans eller hennes blogg tycker jag är fel. Bara för att min blogg inte har lika många besökare som kanske mina vänners bloggar, betyder det att jag är mindre värd för det? Att jag inte har rätt att vara kompis med andra som har större bloggar än mig eller att jag bara är ute efter att få en större blogg?

 

Om jag kallar någon för min vän, då menar jag vän på riktigt. Kallar jag någon för min vän är jag inte ute efter att använda den personen för att bli mer känd själv osv. Vänskap är något mycket mer värdefullt än kändisskap. En vän är en vän, oavsätt om den personen är mer känd, illa omtyckt av andra eller är precis som jag, okänd!  Hade jag vetat att allt detta skulle hända (det som nu har hänt) när jag startade upp min blogg i sommras hade jag aldrig skapat den! Den har inte varit värd de vänner jag förlorat. Och det känns som att det är pga just bloggen som det blivit såhär. Jag ångrar saker som jag gjorde och jag förstår att det togs på fel sätt men jag är bara människa.

 

Visst, jag känner väldigt ofta att jag saknar hur det var under sommaren och jag önska att den skulle komma tillbaka med alla vänner och allt som var och att det som hände inte skulle hända. Samtidigt, jag har träffat flera fantastiska människor efter allt dåligt som hände och som fanns där när jag behövde någon. Jag känner mig faktiskt lycklig av att jag hittade dem. Jag vet inte om jag skulle träffat och lära känna dem så bra som jag nu har gjort om det inte blev som det blev. Samtidigt som jag skulle kunna göra mycket för att det skulle bli som det var i sommras vill jag inte försumma mina nya vänners vänskap. Men jag antar att det är så här det kommer att förbli och egentligen är det inte så dåligt. Jag har ju ändå några vänner som jag kan lita på och som bryr sig och gillar mig för den jag är.

 

Jag kommer nog ändå alltid se på dem, som en gång varit mina vänner, som mina vänner. Men jag anser inte att det bara är jag som ska hålla på att dra i våran relation eller höra av mig först. Det är något som behövs göras av båda. Jag är varken arg eller hatar någon. Jag är mest ledsen att det som var inte var värt något. Men jag saknar er, innerligt.

 

Sen vill jag tacka mina fina vänner som alltid finns där för mig när jag behöver er. Jag vet inte vad jag skulle göra utan er. Ni betyder så otroligt mycket för mig!

Deltar i Jenpens bloggtävling! Kolla in den HÄR!

Mitt bidrag (otroligt snyggt redigerat måse jag säga!):